Carl Bergsten

 

Som tidigare nämnts var det arkitekten Carl Bergsten, tillika en god vän till Elin, som fick i uppdrag att upprätta ritningarna till Lilla Björka. Carl Bergsten blev tidigt i sin yrkeskarriär en entusiastisk utövare av jugendstilen. Efter sin examen från Kungliga Tekniska högskolan och Konstakademin reste Bergsten till Wien och Darmstadt där han hänfördes av jugendrörelsens stiliserade och geometriska former. Sitt stora genombrott fick Carl Bergsten i samband med Konst- och industriutställningen i hemstaden Norrköping 1906 där den mäktiga industrihall som han lät uppföra kallats för ”tidens mest avantgardistiska arkitekturverk”.

Vid konstindustriutställningen i Stockholm tre år senare väckte han uppmärksamhet med kubformade fåtöljer, och samma år ritade han även Hjorthagens kyrka. Bergsten var även upphovsman till flertalet privata villor vilka vittnar om hans arkitektoniska gärning från en rad magnifika i Kalmar, till den egna villan i Stocksund med inte mindre än sju balkonger. Bergstens kanske mest kända byggnadsverk utgör Liljevalchs konsthall i Stockholm från 1916. De påföljande åren var han anställd som chef för NK:s möbelavdelning. Under 1920-talet präglas Bergstens verk helt av den svenska tjugotalsklassicismen vilken även rönte stor uppmärksamhet internationellt under benämningen Swedish grace. Hit hör såväl den svenska utställningspaviljongen på Parisutställningen 1925 och inredningen till fartyget M/S Kungsholm 1927-28. Bergstens sista arbete blev stadsteatern i Göteborg 1934. I båda dessa senare fall kunde man tydligt skönja hur Bergsten närmade sig funktionalismen men hur han aldrig fullt ut övergav nyklassicismens stildrag.

 

I Lilla Björka, som Elin själv beskrev som en smålandsstuga i en fårahage, kan man tydligt skönja hur Bergsten jobbat med utgångspunkt i ett traditionellt småländsk uttryck. Den faluröda byggnaden med gråvita snickerier har fått stildrag från såväl småländsk byggnadstradition som nationalromantik. Huset passar väl in i omgivningens traditionella bebyggelse, men har med sin solaltan och balkong även drag av den moderna borgerliga villan. På Arkitekturmuséet i Stockholm finns förutom byggnadens originalritningar även ett flertal ytterligare skisser och förslag på hur Lilla Björka skulle ha kunnat gestaltas. Ett material som med ännu större tydlighet klargör att Carl Bergsten var under stark influens av de nationalromantiska strömningarna.

Att det blev just Carl Bergsten som fick i uppdrag att rita Lilla Björka beror sannolikt på det faktum att Elins syster Ester var gift med konsthistorikern Greger Paulsson. Paulsson ingick under åren 1923-25 i samma arbetsgrupp som Carl Bergsten i och med framtagandet av den svenska paviljongen till världsutställningen i Paris 1925 ”Exposition d´art décoratif” varvid Elin mycket väl kan ha blivit tipsad om Bergsten av sin svåger. Kanske var Elins bitvis djärva färgsättning av rummen på Lilla Björka i någon mån en återspegling av de idéer som uppvisades i Paris.

Läs mer om Carl Bergsten här.